Göteborgsposten – 28 oktober 1869, sida 1

— Min vin, återtog hon efter en kort paus med sitt allra vackraste smålcende, hvila er en stund, ni behöfver det. Jag skall låta väcka er när frukosten är serverad. Deuna bön var naturligtvis en befallning för den unge mannen. Corinne lutade sig så tätt som möjligt öfver den sofvunde för att ej gå misste om ett enda af de ord han halfhögt framstammade. — Jag tror... icke att någon anser mig vara delaktig i min onkels död ... Visst är han ... mördad ... men det var Michel Balthazar ... som dödade ... honom ... icke ag ... Det gör i alla fall ingenting . .. ty jag ärtde honom icke ... sade Löeon och vände sig oroligt af och an. Corinne blef blek. Äfven de mest beräknande naturer kunna för ett ögonblick erfara en ädel känsla. Hon var nära att tillkalla qvarterets poliskommissarie ooh meddela honom den upptäckt hon gjort. Men då hade hon bestämdt förlorat sina hundratusen francs. Och icke rörde det henne jå hvad sätt baron de Planche-Mibray dött eller den indirekta del Leon hade i hans mord. Låon fortfor emellertid att drömma och nämnde vexelvis sin onkels, hans enkas och Munitos namn. Till slut vaknade han och såg sig omkring. Allt