Göteborgsposten – 27 oktober 1869, sida 3

—öäU— — — — — — Bok-annons. På I. J. HIERTAS förlag har utkommit: TEATER OCH DRAMA under andra kejsardömet Rudolf Gottsehall. n tyskan och försedd med tillägg at C. Bichhoin. Pris 2 rdr 50 öre. Dagligt Allehanda för den 25 Sept. yttrar om detta arbete: -Denna öfversigt af den nifranska dramatiken torde vara särdeles välkommen tor den stora del at allmänheten, som med ueltaganbe följer tidens sceniska företeelser i allmänhet och som särskildt så ofta har tillfälle att på våra scener bevittna resultaten den litliga fabrikation, hvilken så oförtrutet påvar i Frankrikes dramaturgiska verkstäder. -Oms, säger utgifvaren, -allmanheten under en längre följa är vittne till en omfångsrik utveckling, som förzearbetad fr Blug nouvändigt ett behof uppstå att närmare taga reua på förloppet af denna utveckling, hennes hutvudsakliga moment och de ledande iucer, som gjort och göra sig gällande inom henne. Pör det ändamalet ar detta arbete mycket lämpligt genom sin rikedow på detaljerade upplysningar och tina grundliga omdömen öfver den franska scenens nyaste repertoar och dess skapare. Den icke minst intressanta sidan at arbetet är framställningen af den franska teaterorganisationen och teaterförhällandena i yttre oc h praktiskt afscende. hvilken ganska omfattande framställning up ptager arbetets forra hälft. Deretter följer en karakteristik och indelning at anara kejsardömets drama, hvilket enligt få sis äåsigt icke alls betecknar någon höjdpunkt 1 dramats utveckling, utan i hela sin fysiognomi företer medelmättans uttryck, om det ock i afseende på sin kulturhistoriska betydelse och från synpunkten af den dramatiska tekniken onekligen erbjuder betraktaren flera intressanta sidor. Med verkligt nöje läser man förf:s karakteristiker at den nya klassiska skolan, -Focole du bon sens-, romantikerne och deras epigoner, demimonde-dramat, hvars egentliga skapare ar Alexandre Dumas d. y., den melankoliske sonen till en sangvinisk fader-, den nyktraste at alla realister, vidare den satiriska sedemälningen, sa till vida som den företer en sjelts träfvan att, såsom fört. säger, likasom ställa lustspelet på egna fötter, i hvilket afscende Victorien Sardou röjt den största begåtningen at alla nya franska dramauker, samt slutligen solkskådespelet, farsen och vadevillen, hvars nyaste sas hos fransmännen är den Ofne nbachska farsen. Den förtjensttulle fört. slutar sitt arbete med en kortiattad, målande och synnerligen traäflanae karakteristik af denna konstart-. hvarvid han med sakkännedom och rättvisa uppskattar så väl dess goda sidor som dess clände — — — iiian RS år enart sagdt under hennes egna Ögon, skall.