frågor utan fortsatte att gifva akt på d tilldrog sig i nästa rum. Dolores inträdde klädd i en vid kappa med kapuschong och bärande en lampa i handen. Hon ställde sig framför soffan och betraktade Leon, som fortfor att röka utan att se henne och framstammade en mäingd osammanhängande ord, som upplyste Corinne om den inbillade sällhet hvarutaf han frossade. — Gå och lägg dig, sade Dolores åt den henne åtföljande negergossen, hvaretter hon skte lamporna. Några minuter senare hörde de tre lyssnaude att hon stängde igen porten. — Nu, madame, kunna vi våga oss in, sade ÅAgönor. — Nej, icke ännu, jag väntar en signal. Hon gick bort till fönstret och öppnade det. När hon väntat ungefär en qvart, hostade någon på gatan rakt under fönstret. — Nu kunna vi gå, sade hon och stängde fönstret. Företrädda af Agånor, som förstod sig på alla riglar och fjedrar, skyndade Corinne och doktorn genom den hemliga ingången till det rum Dolorcs nyss lemnat. Låon qvarsatt på soffan djupt insomnad. et som (Forts.)