Göteborgsposten – 27 oktober 1869, sida 2

ett förhänge som tjenade till att skyla de på klälhängaren förvarade rpersedlarne. En liten ljuspunkt intill hvilken Ågönor lade sitt öga slimmade härvid på väggen. Denna ljuspunkt vur ett litet borradt hål, hvarigenom den unge mannen brukade kika för att förvissa sig om all spanioren var frånvarande. — Hon är inte der, bara han, hviskade portvakten. — Spanionen? — Nej, den andre. Corinne intog Agdnors plats och såg den sällsamt möblerade boudoiren. På kakelugnen stodo tva lampor, hvilkas sken mildrades af gröna skärmar. På divanen i rummets medelpunkt satt Löon med benen korslagda på turkiskt sitt. Hans hufvud hvilade på en hög at uppstapplade kuddar, mellan hans läppar hängde den med opium fyllda pipan och hans ansigtsuttryck vittnade tydligt om att hans själ dvaldes i en underbar drömverld. — Se på honom, sade Corinne sakta och drog doktorn fram till sig. Den unge läkaren granskade med uppmälrksamhet LGOn, och hviskade lika tyst: — Inom mindre än en timmas tid är han urständsatt att röra sig eller att uppgifra ett ljud. — Är han mycket sjuk? — Ett kraftigt motgift han göra honom frisk om sju eller åtta dagar. Corinne brydde sig icke om att göra flera