Göteborgsposten – 27 oktober 1869, sida 1

stamentet var iullkomligt Jagenligt upprättadt, så alt det icke kunde undertryckas. Man vill veta, att den aflidna gjort sin familj arflös derföre att denna i hennes ungdora motsatt sig honnes förbindelse med en ung man som hon skade. Den lycklige arftagaren lärer vara en ordentlig och arbelsam person, så att Fortuna denna gang icke gynnat någon otacksam. En afton i sorra veckan tilldrog sig på inre redden en händelse, hvarvid den råaste kätslighet lätt kunnat törorsaka en menniskas död. Marwosen och kocken på derstädes liggande skonerten Noraljeid skulle i en af dartygets batar från land bege sig ombord. Matrosen som satt vid styret hade emellertid i staden druckit ett glas tör mycket, styrde orätt kurs och båten tastnade i gyttjan. Kocken, en 16 års yngling, hoppade genast i vattnet för att skjuta båten af grundet, men d denna lossnade lättare än han beräknat for den iträn honom med strömmen. I trots at gossens nödrop rodde hans kamrat ifrån honom och ut till skonerten, hvarest han dukade upp en berättelse om att kocken stannat i staden öfver natten. Den arme gossen fick nu stå i gyttjan från kl. 10 på aftonen till 127 på morgonen, oupphörligt skrikande på hjelp, men utan att bli hörd ty blåsten bar ljudet af hans röst utat sjön. Ändtligen blef han på morgonen bergad at karlarne ombord på en mudderpräm, hvilka med spadar måste gräfva bonom upp ur gyttjan, hvari han nedsjunkit till halsen. Då gossen kowinit ombord och sått ömsa kläder, gick han genast till sina sysslor utan att låtsa om någonting, dermed samlande ytterligare glödande kol på sin lättsinnige kamrats hufvud.