Göteborgsposten – 26 oktober 1869, sida 1

sten 1 Skogsbrynet, tunderande på om han för ett par timmar ånyo skulle anlita deras gästfrihet. I detsamma hörde han från skogen ett ohyggligt läte, liknande kattugglans skri, hvilket besvarades med en dylik signal från Ugglan. Värdehusets oljade fönsterrutor blefvo hastigt kolmörka och Fanfreluche, som lätt gissade att något ovanligt var å färde, drog sig bakom ett stort träd för att kunna gifva akt på det som skulle komma. lin mörk skugga gled efter några minuter fram emellan träden och närmade sig en annan svart figur, som kom direkte från familjen Balthazars bostad. — Är ni den person jag väntar, sade den förstnämnde. — Jag heter Michel Balthazar. — Hur ni fått ett bref från Paris? — Ja! — Omnämndes det i detta bref att en man vid namn Munito skulle tala med er om Parisaren? — Ja! — Och föreslå er en god affär? -— Ja! — Det är bra, jag är Munito. Fanfreluche hade genast igenkännt sin sostersons röst ooh lyssnade girigt till hvad som afhandlades mellan honom och Michel Balthozar.