Göteborgsposten – 26 oktober 1869, sida 1

Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. — Varggrottan har, fortfor den gamle skogvaktaren, i mer än tvåhundra år vorit ett tillhåll för eremiter. Som jag nyes sade dig, så fort den ene dött hsr alltid en annan kommit i stället. Hvarifrån komma de? — Det vet man ej. Fast det på andra ställen icke mer är något handtverk är det likväl här. En tiggare sveper bara in sig i en lång brun rock, sätter en hatt på hufvudet, hänger en rosenkrans vid gördeln och begär allmoser i byarne och på bangårdarne. — Och ändå är folket här icke särdeles andäktigi. — De helsa ej på kyrkoherdarna, men vörda eremiterna högt. — Eremiten ger aflat och botar boskapshjordarnes sjukdomar. Den som i går morse begrofs i Fontenay förstod sig på att kurera ledvrickningar. Derför följdes han också till grafven af en stor menniskomassa. — Begrofs han i sin eremitdrägt? — Nej, man låter alltid roc) Forts. fr. N:o 247.