Tre dagar voro förflutna och Fanfreluche var ännu qvar i den lilla paviljongen i trädgården. Han värdades på baronessans tillsägelse med största omsorg af slottets betjening. Hon hade dock icke sjelf varit synlig hos honom sedan den ofvanbeskrifna aftonen. Denna hennes frånvaro förundrade honom ej, ty huru skulle hon med lugn kunna återse den som mördat hennes mor. Den unga qvinnans ord: jag är herr de Maugevilles dotter, hade i gubbens själ väckt hågkomsten af den nästan förgätna tid, då en vacker husaroffiicer i Tarascen kurtiserat hans älskarinna, zigenerskan var då icke ännu hans hustru. Denne vackre officer var herr de Maugeville, som han ett par äår senare dödade i Auxerre. Med en känsla