Göteborgsposten – 23 oktober 1869, sida 2

(Insändt och betaldty.. På Martina Larssons Graf. Du har gått bort från jemrens dal Och lifvets sorger, strider, qval; Du ville här ej längre vara, Du längtade att hädanfara. Du bort gick uti lifvets vår; Nu sörjes du uppå din bår Af moder, vän som dig begråter, För det de ej få se dig åter. 0! gråt ej moder fatta tröst, Hon undslapp lifvets kulna höst. o! må en gång J råkas åter Der aldrig, aldrig någon gråter. O! vän o! vän haf tåligt sinn Fastän hon ej fick blifva din, Nej hon i grafven skulle ila, Ty endast der finns frid och hvila. Sof då i ro du lilja skön, Ditt minnes lager är så grön Ja, den skall lefva såsom lagen Tills du uppstår på sista dagen. En vän. ne