Göteborgsposten – 22 oktober 1869, sida 2

Från Utlandet. Saker och ting börja nu utveckla sig lugnt i Frankrike, ehuru det är synbart, att de mäktiga elementer, som här arbeta, förbereda starka konflikter, hvilka man visserligen sträfrvar efter att qvarhålla på laglighetens område, men som dock kunna en vacker dag träda från detta ut bland lidelserna. Vi skola söka att här i korthet teckna ställningen: Kejsar Napoleon anlände till Compiegne i T:sdags, två dagar före sina ministrar, men samma dag på attonen anlände äfven senatspresidenten Rouher dit. Hvad de förtroliga samtal inneburo, som nu följde, känner man icke. På Thorsdagen anlände ministrarne och lagstistande kårens president Schneider. Dagen etter hölls ministerråd, bevistadt af Rouher och Schneider, då de lagförslag kommo under förhandling, som skola framläggas inför lagstiftande kåren och hvilka afse förhållandet mellan regeringen och de stora statskorporationerna. Man diskuterade ett förslag ang. bestämmelser om, hvilka embetsoch tjenstemän som kunna mottaga mandat såsom deputerade, hvilket förslag naturligtvis afser att göra älven ministrarne valbara; vidare lagförslag rörande val af generalrådens styrelser i arrondissementerna, val af municipalråden i de kommuner, som tillhöra Paris stadsdistrikt, val af Lyons municipalråd, slutligen en senatsconsulta ang. val af kolonialråd. Derjemte ha äfven några andra frågor varit under öfverläggning, afseende regeringens blitvande hållning till lagstiftande kåren och hvilka gifva vid handen, att kejsaren allvarligt söker att tillmötesgå folkviljan, för att kunna enigt utveckla landets egna institutioner och förhållanden och sålunda söka att genomdrifva en kraltig fredspolitik äfven utåt. Man anstränger sig mycket, för att kunna vinna det moderata mellanpartiet, de 116 interpellanterna med Ollivier i spetsen för regeringen och hennes planer, emedan man väl tydligen inser, att dem förutan någon lugn utveckling ej blir möjlig, emedan den radikala venstern skall gifva sitt numera ej ovigtiga stöd åt mellanpartiet, blott det gäller att slå regeringen, hvilken äfven skall öfvergifvas af det stora flertalet, då det ser skeppet sjunka. Under tiden förhåller sig numera den radikala venstern afvaktande. En del af dess medlemmar, såsom Raspail, Gambetta m. fl., hade först tillkännagitvit sig beredda att låta det komma till en demonstration, hvilken lätt kunnat bli ett uppror, under förevänning att regeringen brutit emot lagen, genom att ej inkalla lagstiftande kåren innan d. 26 Okt. Men man insåg snart det gagnlösa i att skrida till en dylik ytterlighet, hvilken blott skulle kostat en ström af blod, hvari möjligen den nya brodden till parlamentarisk frihet skulle qväfts. Den ene af vensterns anhängare efter den andre antingen återkallade sin medverkan i företaget eller afrådde derifrån, tills man slutligen sammanträdde i Paris hos Jules Simon och der öfverlade om ett gemensamt uppträdande. Resultatet af dessa öfverläggningar