Göteborgsposten – 22 oktober 1869, sida 1

bröt värden, om ni lyder mitt råd. Gå ni barn till slottet PlancheMibrey, det ligger på högra sidan om vägen, en fjerdedels mil från Coulanges och der behöfva de alltid arbetare. — Ah! utbrast Funfreluche upprörd. — Baronessan har nyligen kommit dit, och nu ha de fullt upp att göra med att hacka bort gräset från gångarne i parken och qvista träden. Fanfreluche tömde glas på glas och måtte stödja sig mot disken för att icke falla till golfvet. — Ni behöfver bara vända er till m:r Berdin, intendenten, och säga honom att det ir jag som skickat er. Mitt namn är Vincent Alphouse. — Ni ångrar er inte, far, om ni gör detta, tillade den unga hustrun. Fanfreluche gick med vacklande steg från krogen. Istället att passera gatorna, vek han af på en uf sjömännen s. k. dragväg, hvilken går längs efter Yonne. Vid slutet af denna väg vidtog en gångstig som öfver ängar och vinberg förde till slottet. Här stannade gubben en stund och blickade emot sin vandrings mål. Bränvinet som han förtärt steg honom åt hufvudet, hans tankar förvirrades och med ögonen stadigt häftade på slottet, i hvars efter hvarandra öppnade fönster han trodde sig se gestalten af en ung qvinna, stapplade han framåt. Ändtligen stod han vid ingången till den