Göteborgsposten – 22 oktober 1869, sida 1

enda ögonblick att han stod i något samband med dessa zigenare, af hvilka minnet förföljde henne som en spöksyn, äfven sedan hon lemnat Paris. Hon galopperade tillbaka till slottet och gaf befallning att den gamle läkaren i Coulanges skulle efterskickas samt den olycklige föras till en paviljong i parken. — Madame, sade läkaren till baronessan då han undersökt den sjukes tillstånd, det är ingen fara för denne mans lif, han har varit uthungrad och redan ätit för häftigt och äfven förtärt något bränvin, om en halftimma hoppas jag att han skall vara vid sans igen. Det är ett anfall af catalepsie, under hvilket han, fastän utan förmåga att se eller röra sig, hör hvad vi säga. — Denne man är främling i trakten. Hvad hade han i allen att göra? är han en olycklig eller en usling, återtog hon eftersinnande. — Madame, inföll trädgårdsmästaren, hvilken var den som hemtat läkaren, denne man har i morse varit synlig i Coulanges och druckit ett glas hos Vincent-Alphonse, krogvärden vid kanalen, och han rådde honom gå hit för att söka arbete. — Det lugnar mig betydligt, sade baronessan och tillade, herr doktor, sköt honom omsorgsfullt. Fanfreluche hade mycket riktigt hört allt. Så länge han förnam närvaron af henne, som han trodde vara sin dotter, lyssnade han med