Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 2

Den gamle galerslafven och Simon klättrade uppför en kulle, hvarifrån vägen gick direkte till Coulanges. Fanfreluche och Simon gingo tigande framåt. Den sistnämnde undrade mycket, hvem gubben tänkte besöka i Coulanges och huru han skulle bli emottagen, men ville icke meddela honom sina farhågor i detta afseende. Efter ungefär en timmas vandring, kommo de till en af vinrankor betäckt höjd, hvilken långsamt sluttar mot Yonne. — Ni skall följa mig till mjölnaren som skall köpa min hare, sade Simon. — Hvar bor han? — Der nere vid kanalbanken. Han är en bra karl, som inte löper med sqvaller. Om så behöfs kan man förtro sig till honom. Vi skola emellertid gå dit in och torka oss framför elden samt dricka ett glas. — Som ni vill, svarade Fanfreluche och gick med Simon på en gångstig, som förde till det ställe af floden der man byggt en kanal. Qvarnen, om hvilken Simon talat låg alldeles skild från den andra byggnaden. Utom sitt handtverk, hvilket han skötte vid full dager, bedref mjölnaren den industrien att uppköpa vildt af kringboende tjufskyttar för att sedan i sin ordning försälja det. Det var icke dager ännu då Fanfreluche och Simon anlände till qvarnen, som redan var i