full gång. Mjölnaren satt i spiselhörnet sysselsatt med att förtära en skål varm soppa. — Det var bra att du kom, sade han till Simon då denne kastade sin hare på golfvet, värden på Leoparden i Auxerre behöfver vildt. — Hur mycket begär du för din hare? — Fyra francs. — Det är dyrt! — Du är inte tvungen att köpa honom. Mjölnaren nickade och uppräknade fyra francs samt bjöd sina gäster på hvar sitt glas vin under det han uppmärksamt granskade den gamle galerslafven. — Hör ni far, sade Simon då de tagit farväl af mjölnaren, ni ville inte ha med af det som fanns i asken, men detta nekar ni väl inte att ta emot. Simon lade i gubbens hand de fyra francs han erhållit för haren. — Du är en god gosse ... tack ska du ha... farväl... stammade Fanfreluche med tårar i ögonen och vek hastigt af på den gångstig som ledde till Coulanges. — IIvart tusan går den gamle stackarn? sade Simon för sig sjelf och följde med ögonen den i morgondunklet försvinnande gubben. Allteftersom Fanfreluche nalkades Coalanges påskyndade han sin gång. Vi veta att han kommit från Toulon, men icke huru han