Göteborgsposten – 20 oktober 1869, sida 1

Gubben teg och såg misstroget på tjufskytten, som med ett halft leende fortsatte: — Man beböfver ej vara rädd för vänner. Jag vet nog att ingon annan än wmin far talat med er om mor. — Är du verkligen Simon Balthazar? frågade gubben med synbar ridsla. — Visst f-n är jag Simon Balthazar. — Du håller din mor värdshuset Ugglan? — Jaha, det gör hon, sade tjufskytten och tillade pekande med handen: ser ni röken der till venster, den uppstiger från Ugglans skorsten. Aftonmaltiden är på elden. Och emedan ni kommer derborta ifrån och känner min far, så finns det nog en tallrik åt er med. — Din far och jag känna hvarandra riktigt, vi, ty vi ba varit sammankedjade i tio år. — Hur mår han, den staokars gubben? — Han är inte mer der. — Har han rymt? — Nej, jag har rymt och han skickades till Cayenne med sista transporten. — Det skall göra mor ledsen, sade Simon Balthazar, rynkande ögonbrynen. I afton, fortfor han, skall ni både äta och sofva hos oss. Och jag svarar för att ni blir välkommen på värdshuset Ugglan. Till och med om ni behöfver låna några soustycken, så skall mor gerna stå er till tjenst, men då får ni förtiga för henne att far är skickad till Cayenne. — Det blir svärt min gosse, ty jag har ett särskildt upp: drag till er från honom. — Jag hoppas att ni