så vaknar ban inte ändå. — Men opiiruset varar inte i evighet, han återkommer ju slutligen till förnuft. — Då skall han verkligen finna mig hos sig och jag skall på nytt insöfva honom. Munito förde handen öfver pannan och sade halthögt: — Jag trodde mig aldrig kunna älska en qvinna så högt. — IIon har ju lemnat Paris? — Ja, för nägra timmar sedan. — Du måste följa henne. — Munito skakades af en frossbrytning. Dolorts betraktade honom med blixtrande ögon, sägande: — Hon är af vårt blod. Hon är af zi genarstam liksom vi och du är den vackraste zigenare jag någonsin sett, hvad hindrar dig att älska henne? — Ja, du hur rätt, svarade Munito hänförd af systerns ord, jag skall älska henne och hon måste älska mig tillbaka.