Göteborgsposten – 19 oktober 1869, sida 1

Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Ierrail. Fri bearbetning. Vid midnattstiden klädde han sig och gick ut, men märkte icke en utanför porten hållande vagn, hvars fönster voro nedfällda. I denna vugn sutto en man och en qvinna. — Der är han, sade mannen då Låon blef synlig. — Godt, jag skall nog känna igen honom, svarade qvinnan oeh granskade noga Låons ansigte, som klart belystes af skenet från en närstående gaslykta. — Vill du bli ensam nu, frågade mannen. — Ja. Glöm ej att du klockan tre på morgonen skall promenera under mina fönster. — Nej, svarade Munito i det han hoppade ur vagnen och tillsade kusken att köra till operan. Pinad af ångest lik en själ i skärselden, vankade Låon omkring bland de glada balgåsterna, utan att någon närmade sig honom. Han började misstänka ett nytt svek, då en liten med en fin handske beklädd hand lades på hans ) Forts. fr. N:o 241.