Göteborgsposten – 19 oktober 1869, sida 1

ett slags drömlik dvala. IIan nedsjönk på en divan och tyckte i detsamma att hufvudet skildes från kroppen och sväfvade omkring i rymden. Denna yrsel räckte omkring tio minuter, hvarefter dörren öppnades och gitanan sväfvade in. Leon blef vid hennes åsyn fullkomligt redig till sinnes och kunde ej tillbakahålla ett utrop af beundran. Hon var klädd i en cirkassisk med perlor och broderier öfversållad drägt, som förträffligt öfverensstämde med hennes glänsande skönhet. — Min bäste hr de Villenave, yttrade zigenerskan, låtom oss nu tänka på hvad, som fört er hit. Först skall ni soupera och deretter höra ett godt råd. Derför gripa vi genast verket an, fortfor hon och satte sig till bords samt anvisade Leon en plats bredvid sig på ottomanen. Läon åt och drack och berusade sig på en gång af de orientaliska vinerna och gitanans förföriska småleende. Efterhand blef bilden af baronessan de Planche-Mibray mer och mer obestämd i hans minne och slutligen försvann den helt och hället. Den lille negergosssen, som passade upp och emellanåt vördnadsfullt drog sig tillbaka, inkom efter soupcens slut med tvenne turkiska pipor. — Ni tycker kanhända bättre om on cigarr, men försök ändå att röka en turkisk pipa,