Göteborgsposten – 19 oktober 1869, sida 1

Hvarför kom han ej till mig i morse? — Min bäste herr de Villenave, svarade hon med ett förledande tonfall i sin klangrika röst, om Munito besökt er i morse, hade jag gått miste om lyckan att i afton stödja mig mot er arm. Jag hade ej heller fått tillfälle att meddela er alla de goda råd ni så väl behöfver fustin de inte kunna uttalas här — lörunna mig den äran, madame, att soupera tillsammans med mig, så kunna vi samtala utan vittnen. — Jag tackar er så mycket, men restaurationerna äro numera i det allra uslaste skick. Derför anhäller Jag att ni souperar hemma hos mig. — Ja, hvarför icke, det blir gudomligt. Jag kan ändå icke förr iän i morgon bittida resa till Bourgogne. Leon lät den blå dominon föra sig hvart hon behagade och sade först då de sutto i en beqväm vagn, som rullade af i riktning mot rue Caumartin: — Uvarthän begifva vi oss? — Till mitt hem, naturligtvis, svarade Dolorcs och tillade småleende, om ni har cigarrer med er så röka ogeneradt, men har ni det ej så finner ni i ena vagnsfickan ett paket cigarretter. Jag har den ovanan att röka. — Ni är en engel, sade han, framtog en cigarrett och tändstickor ur vagnsfickan samt började röka,