Nordet i Pantin. Då vi för några dagar sedan omnamnde att Jean Kincks lik skulle blifvit funnet i närheten af staden Soultz i Elsass antydde vi äfven möjligheten af att denna underrättelse kunde vara falsk. Att så var, har äfven bekräftat sig. Underrättelserna berodde blott på ett rykte, och detta — ja hur det hade uppkommit utgör ett godt exempel på huru rykten vanligtvis uppkomma. Under en battue, en undersökning i en skog vid vägen mellan Guebwiller och Lucelles hittade man under ett träd en der liggande gammal väst. Uppståndelsen blef stor, västen hade naturligtvis tillhört den mördade, man trodde sig finna spår i marken efter att en tung kropp blifvit ditsläpad, man tyckte att marken på ett ställe såg ut som om den nyligen varit uppgräfd m. m. dylikt som en uppiggad fantasi vid dylika tillfällen gerna tror sig finna. Man sänder genast ett bud till mairen, som befann sig längre bort på samma väg, sysselsatt med att leda utpumpningen ur åtskilliga ofantliga lergropar, som tillhöra ett i närheten beläget tegelbruk och i hvilka man trott att liket möjligen kan ha blifvit kastadt af mördarne. I biljetten hvari underrättelsen om fyndet meddelades åt mairen hette det, att en väst med fl. indicier blifvit anträffade hvilka antydde att man skulle hitta liket af den mördade. Biljetten var ej förseglad flera personer hade sett den, de berättade hvad de af densamma inhemtat för andra och snart var ryktet om likets anträfftande färdigt. Emellertid samla sig allt flere bevis mot Traupmann. Så har postmästaren i Guebwiller igenkänt honom för att vara den som infunnit sig på postkontoret för att under Gustave Kincks namn uttaga det till denne ad rade brefvet. Vidare berättar en skollärare I Wattwiller nära Soults att han jemte ett par bekanta d. 30 sistl. Augusti kl. 8 på aftonen kom gående på vägen från Carmay till Soltz. De trenne personerna gingo hastigt. Nära Ollwiller sago de att några trädgrenar voro lagda på vägen som här på båda sidor var omgifven af djupa diken eller rättare sagdt grafvar. Ur den ena af dessa framsteg en man och ställde sig midt framför de trenne vandrarne. Sedan han skarpt betraktadt dem kröp han åter tillbaka i sitt hål hvarest man hörde honom tala med någon annan. Mannen var klädd i hvit blus; liten till växten liksom Traupmann synas äfven de öfriga kännetecknen fullkomligt träffa in på denne. Samme scen upprepades senare på aftonen tvenne särskilda gånger på andra vandrare passerade förbi detta ställe. Slutligen mötte en hr Zwingelstein d. 3 Sept. på samma ställe äfven samme man i den hvita blusen. Han hörde karlen sedermera tilltala andra personer som äfven befunno sig på stället och dervid yttra på fransyska Det är ej han. RARE