Göteborgsposten – 18 oktober 1869, sida 1

morgonen inträdde till baronessan, fann hon henne till sin förvåning redan uppe och sysselsatt med att skrifva. Hon skref till Manuel de Maugeville. Sedon Munito vågat intränga till henne, fruktade hon att alla dessa zigenare, som tillhörde hennes mors stam, skulle komma att tala med henne om det förflutna. Och denne galerslaf, som trodde henne vara sin dotter, skulle ej hun infinna sig en dag och säga: Du är af samma folk som vi, du mäste äfven bli en af de våra. För att värna sig mot dessa olyckor, behöfde hon en beskyddare, men hvar finna denne. Baron de Planche-Mibray hade icke efterlemnat mer än en enda manlig slägting, sin systerson, m:r Leon de Villenave. I de fragmentariska anteckningar, hvilka upplyst baronessan om hennes börd, yttrade den aflidne baronen, rörande sin systerson: Låon är en man utan heder och ära. Han har räknat på min förmögenhet, men den har gått honom ur händerna. Jag tror honom i stånd till allt, till och med att mörda mig. Man blir likvisst i allmänhet gammal inom min sligt, och jag har en utomordentligt stark kroppskonstitution. I händelse jag snart kallas till mina fäder, fruktar jag dock att min unga maka blir ett föremål för hans hat och nedriga stämplingar. Jag kan ej utan ångest