Göteborgsposten – 18 oktober 1869, sida 1

—7 ——nrne: e—2— Cv0 Min dagbok, och på den nåstföljande sidan: Tärningen är kastad. Hon älskar mig och jag har ej styrka att afstå från henne. Ah! du : menskliga svaghet. Jeg är fyratio år och hon sexton, d. v. s. jag är snart gubbe och hon är ännu icke qvinna. Jag vill ej ha nagon annan man än er, sade hon mig helt nyss och slog armarne kring min hals. Skall jag gifta mig med henne? Denna fråga gör jag mig oupphörligt och fastån förnuftet säger nej, slår mitt hjerta som om jag vore tjugo år och ropar ett högljudt ja!. Allt är afgjordt. Hon är min hustru. Vi resa i morgon till Italien. Hon är lycklig, och jag är vansinnig af sällhet. Jag har likvisst varit tvungen att narra henne med en osanning och säga att jag är en aflägsen slägting tili henne, ty hur kunna tillstå för henne att hon är dotter till en aigenerska och min olycklige vän Gaston de Maugeville. M:me de Planche-Mibray uppgaf ett rop af fröjd. Hon var ick: dotter till lindansaren Fanfreluche, galerslafven, som hade hennes mors död på sitt samvete. Hon kastade sig ånyo på knä framför baronens porträtt och hviskade: Tack, tack! När kammarjungfrun vid vanlig tid på