Göteborgsposten – 18 oktober 1869, sida 1

Hon svarude icke utan stödde blek och darrande hufvudet mot handen. — Madame, återtog Manuel, det finns en man, som har svurit att ni skall bli hans maka. — Hvem är denne man? — Lcon de villenave. Baronessan reste sig upp och brast i ett klingande skratt, — Då min sorgtid är slut, sade hon, skall han nog få se att den eden icke tjenat till någonting. Hon lade sin lilla sammetslena hand i Manuels, och han knäföll framför henne, stammande med af rörelse bruten röst: — Ni kan ej ana, hur högt jag älskar cr. i Då Munito slitit sig lös från den förtroll, ning, som åsynen af Seinen utöfvat på honom, saktade han ej sin gång förrän han kommit in I på rue Caumartin. När han uppnått ungefär midten af gatan, stannade han och ringde häftigt på portklockan i ett nybygdt hus beläget midt emot det, som beboddes af Pauline Rågis. Portvakten frågade temligen ovanligt efter den besökandes namn. I — Madame Dolorås bror, svarade zigenaren kort. i Portvakten tillslöt sin dörr och Munit