Göteborgsposten – 18 oktober 1869, sida 1

gäegzöW—ö— —c—— —7— 2c ——— tänka på alla de smärtor han troligen kommer att tillfoga henne. Den motvilja baronessan alltid hyst för Leon ökades i dubbelt mått efter läsningen af dessa rader. Hennes hjerta hviskade att hon aldrig kunde finna ett bättre stöd än Manuel de Maugeville, isynnerhet nu sedan hon visste att de voro kusiner och derför skref hon: Min bäste Manuel! Jag behöfver er hjelp. Kom genast. Denna afton lemnar jag Paris och reser till PlancheMibray. Det är mig nödvändigt att ha något ressällskap. I kraft af den vänskap ni skänkte min make, ber jag er följa mig. Ni nekar väl icke att uppfylla denna min bön? Marthe de Planche-Mibray. Några minuter efter sedan Manuel emottagit detta bref, inträdde han hos haronessan. Han var blek och uttrycket i hans hans ansigte var oroligt. — Sätt er här bredvid mig och afhör, i hvad jag önskar säga, bad den unga enkan. i Manuel satte sig tigande och hon omtaI lade sanningsenligt sin härkomst, sitt samtal med Munito och sin bäfvan för framtiden. Då hon slutat, svarade Menuel smålende: — Spårar ni icke i allt detta en annan hand än zigenarens?