Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

minne, men tror ni er också ha rättighet att göra det ni står i begrepp att företa cr. Hvad menar ni? — Den man, som ni älskar, och hvilken tillhör samma klass som den, h ilken vållade er mors död. Fruktar ni ej, madame att er mors blodiga skugga stiger upp ur sin graf, den dag då ni gifter er med Manuel de Maugeville. Munito var med ett par raska steg ute på gatan och baronessan qvarsatt liksom förstenad. Munito skyndade framåt med snabba steg, hans hjerta slog som om det velat spränga bröstet. Hans själ var i uppror en besynnerlig förvandling hade försiggått inom honom. Då han hunnit till Seinens strand, satte han sig på kajen och skådade ner i den mörka och djupa floden. — Denna qvinna, mumlado han, är bestämt af vår stam. Hon vredgas och hatar liksom vi och hennes ögon äro lika eldiga som våra. Hon är säkert Perdisas dotter. För första gången gick detta namn utan en bitter betoning öfver Munitos läppar. M:me de Planche-Mibray hade med blicken kufvat honom som var vand att med sina flammande ögon beherrska alla. — Ja, fortfor han. lutande pannan i hän