Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

som mördat sin hustru och Manuel de Maungevilles onkel. Icke längre mäktig sig sjelf, grep hon hårdt om Munitos hand och ropade vildt: — Min far kan ej heta Fanfreluche, det är icke möjligt att jag är dotter till den eländige, som mördade sin hustru i Auxerre. — Jo, det är han, svarade Munito sakta. — Och fastän ni säger att han är min far, har han dödat min mor!... Gå er väg... jag tror er icke ... vill icke tro er ... — Ni är likafullt i denna stund helt och hållet zigenerska, sade Munito med dyster hänförelse. — Låt vara att jag är zigenerska, återtog hon ännu vildare, men jag hvarken är eller vill vara dotter till den man, som sölat sina händer i min mors blod. — Er mor bedrog honom inföll Munito. — Det var min mor, svarade hon rodnande och jag förbjuder att anfalla hennes minne. Gå, gå, jag vill icke se er. Hon var så stolt och hotande i detta ögonblick att Munito ofrivilligt drog sig åt den på glänt stående trädgårdsporten, men just som han var färdig att stiga ut på gatan, vände han sig om, sägande: — Madame, ännu är mitt uppdrag icke fullbordadt, jag har icke sagt er allt. — Gå, upprepade, hon. — Ni har rättighet, började han, att förneka er far och försvara er mors