Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 2

derna, hon har rätt, hon kan ej älska den man dom utgjutit hennes mors blod. ligenaren greps af en djup sorgsenhet och rtirrade oafvändt ner i vattnet. — Så har aldrig någon tilltalat mig, hviakade han entonigt, aldrig har en qvinna motstått slamman i min blick ... och denna jogade dock bort mig. För en minut, kände han sig frestad att försvinna i den förbiflytande floden, som skulle gömma honom likt alla andra som der funnit sin graf. Ögonblicket derefter hviskade han namnet på den qvinna som besegrat honom, den oöfvervinnelige segraren. Älskar jag henne! utropade han slutligen, och erinrade sig rysunde att han svurit att icke göra det och ätven med ed förbundit sig att tjena Lons intressen. Med pannan fuktad af kallsvett, rusade han upp och slydde från den honom alltjemt till sig lockande flodens närhet. Då baronessan jagade bort zigenaren, fängslade hon oemotståndligt hans vilda, lidelsefulla själ.