Merdet i Pantin. Har Traupmann haft medbrottslingar eller har han varit ensam om sin fruktansvärda forbrytelse? Dessa frågor äro fortfarande ämnen för debatten; ty Jean Kincks lik är ännu icke funnet i trots af alla undersökningar och Traupmann vidhåller sitt tysthetssystem, hvarje gång han hemtas ur fängelset för att undergå förhör. Har han, hvilket onekligen mycket tyder på — säga några — ensam uppgjort planen till och utfört det gräsliga slagtandet at familjen Kinck, så måste han vara en man af obetvinglig energi och man skall ingenting få ur honom. Har han deremot endast uppträdt som deltagare i brottet, kommer det utan tvifvel en dag, då han, utpinad och utmattad skall tillstå allt för att lätta sitt samvete. Pätraffas icke Jean Kincks lik, så skall Traupmann fortfara att vara herre öfver situationen, fortfara att ljuga och sluta sig inom sig sjelf; ty derpå hvilar hans enda hopp. Har han medbrottslingar, kan han ha hopp om att kunna rädda sitt hufvud; är han deremot den ende skyldige har han en säker död att vänta. För ögonblicket ligger derföre största vigten på undersökningarne i Elsass, hvarest det är notoriskt, att Jean Kinck och Traupmann rest tillsammans. Polisen har anställt omfattande, men hittills fruktlösa efterforskningar; emellertid lärer dock under de senaste dagarne ett och annat kommit i dagen, som, om det visar sig vara sannt, möjligen kan föra till ett lyckligt resultat. En man i Bollwiller lärer ha uppsökt borgmästaren derstädes för att meddela honom, att han påminner sig ha sett en blodpöl mellan städerna Soulty och Jungholty för 4 eller 5 veckor sedan samt spår på marken liksom om man släpat bort en tung kropp; då det emellertid just vid den tiden hade varit marknad i sistnämnde stad, hade han icke tänkt på att göra anmälan om saken för myndigheterna; han hade nemligen trott att något vanligt marknadsslagsmål hade egt rum på detta ställe. Från den lilla staden Pulversheim i Elsass har likaledes inkommit en ingalunda ovigtig underrättelse. Staden ligger tätt invid Bollwiller på vägen från Guebwiller till Muhlhouse. I ett värdshus, som efter dess egarinna alltid benämndes Catherine och som är berömdt för sina foreller, ha Jean kinck och Traupmann efter all sannolikhet varit inne på deras vandring till Guebwiller. Värdinnan har nemligen rapporterat för myndigheterna att hon påminner sig i början af September ha sett två personer i värdshuset, den ene var mellan 40 och 50 år gammal, och den andre var en ung man, hvars signalement fullkomligt passar in på Traupmann. De kommo tillsammans till fots och hade nattsäckar i händerna. Det var emot aftonen då de kommo till värdshuset och hade icke slutat sin måltid förr än kl. omkr. 10. En timma efter det de aflägsnat sig, hade den unge mannen kommit tillbaka till värdshuset. Han sade då, att hans kamrat ämnat sig till Guebwiller, men att han sjelf icke velat riskera att gå den långa vägen så sent, hvarpå han stannat qvar i värdshuset öfver natten. Man undersöker nu noga de stora skogarne i denna trakt. Den ende, som kan sprida ljus i denna sak, sitter emellertid tyst och sluten i Mazasfangelset i Paris. Detta fängelse ligger vid ändan af gatan Lyon, midtemot Lyoner-bangärden. Det är en ofantlig byggnad med tjocka murar och en oändlighet af celler, närmast bestämda för mycket farliga brottslingar. Cellen n:o 34 i 6:te afdelningen är för ögonblicket föremål för den största uppmärksamhet, ty der sitter Traupmann. Cellen har två fönster; två jernsängar stå midt emot hvarandra vid muren och framför hvarje säng finnes ett litet nattduksbord: ett fyrkantigt bord midt i rummet och fyra stolar bilda det öfriga af möblemanget. I denna afdelning af fängelset finnas flera celler af enahanda slag, be