Polackarnes svaghet ligger, enl. det unga Rysslands åsigter, i deras svaghet att återupprätta en aristokratisk och derför oanvändbar styrelseform. Det är derför, som de polska ledarnes resningsförsök aldrig verkat några liknande rörelser i Ryssland. Manifestet slutar med en vädjan till Stenka Razins minne och handlingar, det sjuttonde århundradets hjelte, som skall, enl. folktron, återvända likasom Barbarossa, för att fullborda det verk, som hans död afbröt år 1671. Denne Stenka Razin var en märkvärdig karakter. Till börden en simpel kosack från Don, tog han år 1667, efter det furst Dolgorucki låtit afrätta hans far, sin tillflykt till Volgas stränder. Der samlade han en skara af män, byggde båtar, for utför floden till Kaspiska Hafvet och riktade sig genom att plundra de persiska städerna på dess kuster. År 1670 uppträdde han åter vid Volga, förklarade krig mot adel, byråkrati och presterskap samt proklamerade böndernas frihet med fri besittning af den jord de brukade, i det han sålunda tvenne århundraden anticiperade Baselerkongressens satser. Hela landet emellan Oka och Volga uttalade sig för honom. Hans metod var enkel och summarisk. Han dödade alla, som stodo framom bönderna. När han slagit en afdelning af czarens arme, lät han soldaterna döda sina egna officerare. Om de sedan icke sällade sig vill hans fana, lät han dem förena sig med deras officerare i en annan verld. År 1671 togs han till fånga och fördes till Moskwa, der folket redan väntade på honom såsom på sin Messias. Efter det ban underkastats tortyr, blef han halshuggen. Med sina andra egenskaper förenade han äfven den att vara vismakare, och några af hans sånger sjungas ännu på Volgas stränder. Det ryska folket — vidskepligt i allt och isynnerhet då dess vidskepelse sammanträffar med dess önskningar — afvaktar Stenka Raaing återkomst år 1870. Det är betecknande, att Det unga Ryssland nu erinrar om hans namn, som innebär ett helt program. A Ussssk—Jt— —