genom flykten, dömes jag till galererna eller skjuter mig för pannan. Men hvad gör det, jag är skyldig den stackars Fanfreluche något offer. — Ni har ju en skön syster, svarade Leon med ett kallt småleende, vore det icke bättre att låta henne förvrida hufvudet på Maugeville än att döda honom? — Ni har kanhända rätt, sade Munito. — Vi böra noga öfvertänka den saken innan vi skrida till handling samt skynda oss att upplysa baronessan om hennes härkomst, ty jag är öfvertygad om att den är henne obekant? — Är det möjligt? — Ja, det är säkert, hon måste dock veta det, men hvem skall åtaga sig ett dylikt uppdrag? — Jag, om ni blott skaffar mig tillträde hos henne, genmälde Munito. -— Jag umgås icke rätt förtroligt hos min tant för att gifva ett rekommendationsbref till henne, ni måste derför låta er nöja med en nyckel. — En nyckel? — Ja, jag har en nyckel, med hvilken man från boulevard des Invalides, kan öppna en liten port till hennes trädgård. Ni är djerf och fintlig. Baronessan är svärmisk och promenerar gerna nattetid i trädgården helt ensam, Det bör bli en lätt sak att komma ansigte mot ansigte med henne. Ni måste likväl innan jag lemnar nyckeln i era händer heligt svära mig att ingen i verlden erhåller kunskap om baronessans börd. — Jag svär det, sade zigenaren. — Har ni aldrig återsett m:me de Planche-Mibray, sedan ni såg henne i Auxerre? frågade Låon med ett eget leende.