Ett nutidsdrama). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. — Corinne har förrådt mig, mumlade han och erinrade sig med detsamma vexeln, som hon underskrifvit och hvilken gaf Corinne rättighet, om hon så önskade, att skicka honom till Clichy. Hvem svarade honom för att denna listiga Corinne icke likaledes upptäekte hans intrig för baronessan, som då naturligtvis skulle förakta honom. Den man en qvinna hatar, kan hoppas att slutligen vinna hennes kärlek, men den hon föraktar har intet att hoppas. Dessa betraktelser framkallade tårar af raseri i Låons ögon och han svor inom sig att Corinne dyrt skulle få umgälla sitt svek samt mitte golfvet med bullrande steg och utstötte så högljudda förbannelser att betjenten vågade lemna honom ett nytt kort med namnet Munito. — Jag ger honom fan, svarade Låon och ref sönder kortet. Betjenten gick ut, men återkom straxt och sade: Den främmande vill nödvändigt bli insläppt. — Jag har icke tid med honom, svarade Lon. — Huan försäkrar att herrn skall ångra sig, om han blir bortvisad. ) Forts. fr. N:o 237.