Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 2

an hufvudredaktörs specifika göromål taga nå deml. nödvändigtvis mycken tid trån den i oc gentlig mening publicistiska verksamheten. st Tullauktion. I går försåldes å härv. er ullkammare 638 säckar sjöskadadt kaffe, hita e commet från Rio Janeiro med skon. Oden, capt. Bödker, och inropades till högst 3694 öre och lägst 33 öre pr oförtulladt å. D Exporten. Ångaren Louisa Ann Fannyr. som igår efterm. afgick härifrån till London, medförde bl. a. 4,200 tons hafre, 30 std. plankor, 75 tons jern och stål, 150 låd. tändstickor, 8,000 k:r lingon, snickeriarbeten, mejeriprodukter m. m. Från norra Westergötland skrifves till red. under d. 11 d:s: Höstplöjningen, detta landtmannens vigtiga göromål vid denna årstid, pågår nu som bäst här på orten, sedan potatisupptagningen nu är verkställd. Potatispriset tycks nu ha stadgat sig till 4 rdr 50 öre pr t:a, ett jemförelsevis högt pris hösttiden, helst som skörden kan anses ha utfallit öfver medelmättan. Utom andra förmåner, som detta välsignelserika år tllskyndat landtmannen, är äfven den, att en andra skörd, visserligen ej så riklig som den första, men dock ganska vacker och väl inbergad, kunnat tagas å klöf ver-och timotej-vallar. I förra veckan plockades å egendomen IIolmen i Fägreds socken på kall jord vackra. sullmogna smultron samt ärtskidor, ett bevis på hur mild hösten hittills visat sig. Å sjön Skagern, hvilken redan skördat många offer, har nyligen åter ett olycksfall timat, hvilket medfört förlusten af ett par menniskolif. För omkr. 8 dagar sedan skulle nemligen tvenne personer färdas öfver sjön i en mindre båt men, något upprymda af den svenska nektarns safter, som de vid tillfället voro, manövrerade de sin farkost icke bättre, in att densamma kantrade, hvarvid båda de ombordvarande omkommo. Deras lik återfunnos kort derpå. D. 8 d:s afled vid fyllda 85 års ålder possessionaten S. F. G. Hjerta å sin egendom Sötåsen. Den aflidne, som i 60 år bott på denna egendom, förenade med en gammaldags öppenhet i sitt väsende en fasthet i karakteren och en hjelpsamhet mot nödlidande, som göra att hans minne länge skall älskadt och vördadt qvarlefva på den ort, hvarest den gamle idlingen tillbringat större delen af sitt lif. Han efterlemnar maka, barn och barnbarn samt on icke obetydlig förmögenhet. Som jordbrukare ansågs han ega stora insigter, om han också icke alldeles följde nyare tiders iakttagelser och framsteg härutinnan. RR — —0 — ÖO — Frän Marstrand skrifves i atadens tidn. istl. gärdag att den å torget derstädes sedan stt par sekler tilldaka förlagda vakten nu, i mlighet med hvad armåförvaltningen anberallt, med snaraste skall förflyttas derifrån ill södra strandverket; tidn. anser att stadsvullmäktige böra åstadkomma att vakten får bibehållas der den vu är förlagd, hvilket torde igga i stadens innevånares intresse. — Såzom exempel på rik skörd anför samma tidn. ut å Koön vuxet hvete visat sig lemna 44:de kornet. — Marstrands sattigvärdsstyrelse har seslutat att en kokinrättning för fattigvärdens räkning skall under inst. vinter anordnas i likhet med hvad under förra vintern egde cum. äpe Unges Forbund, Henrik Ibsens senaste dramatiska arbete, hvilket innan kort kommer att uppföras på k. dramatiska teatern i Stockholm och som nu utkommit iden skanlinaviska bokhandeln, bedömes på följande sätt i norska Morgenbladet af en korresponlent från Köpenhamn: Man råkar en smula i förlägenhet, då man skall bedöma denna bok. En af mina bekanta, en norrman, yttrade härom dagen, att Norge icke eger något bättre lustspel och jag måste ge honom rätt deri, förutsatt att han menade politiskt, socialt-saticiskt lustspel. Boken är en politisk komedi, det är Bygdepolitiken med alla dess trakasserier, all dess småaktighet, som förf. gjort till sin uppgift att skildra. Ilär går en hel del menniskor omkring hvarandra, några starkt utpreglade individualiteter, andra deremot utan karakter, skuggaktiga och rotlösa, men alla sruppera sig omkring en enda figur, hjelten i stycket, en usel personlighet, kall, beräknande, egoistisk och samvetslös, kort sagdt, en politisk Peer Gynt. Det är han som grundade de ungas sörbund, det är han, som , jelf vill framstå som representant för de nya is idöerna gentemot den gamla ärliga konservationen, på hvilken han också, oaktadt all sin r 1 skröplighet, slår blå dunster i ögonen, så att den, tillochmed när det blitvit klart för alla, hvad som bor inom honom och hvad han är för en usel stackare, dock går vackert ur vägen för honom och erkänner hans förmåga och talanger. Af den romantik, som vi känna från I Ibsens föregående arbeten, finnes i detta stycke u intet, ej heller något tydligt skildradt kärleks8 sörhållande, ingen egentligen framträdande qvin1, lig karakter, men deremot finnes der obestrid—ligen en karaktersskildring, som är oöfvera träfflig och en på många ställen något djupt 1 929 36 UMärt framträdande