Göteborgsposten – 12 oktober 1869, sida 1

Ett nutidsdrama ). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. Det var icke zigenerskan, som var galen, det var jag. Det hvirflade omkring i min hjerna, jag gaf hästen ett dugtigt rapp och sprängde i ursinnig fart tillbaka genom skogen. Hemkommen till la Folie-Måchin, reglade jag min sängkammardörr tände upp ljus och framtog ur byrålåderna diverse kläder, som jag vid ett besök för två år sedan hade qvarlemnat. Bland dessa kläder fanns en lång kofta af svart sammet och en röd kjol. Sedan jag påtagit denna drägt, löste jag ned mitt hår, satte upp det enligt spanska bruket och knöt ett stycke rödt tyg kring hufvudet på samma vis som zigenerskan, jag nyss sett. Vid den blick jag efter fullbordad toilett kastade i spegeln, drog jag mig rysande tillbaka. Mina anletsdrag liknade fullkomligt det besynnerliga folkslags, som man ej vet hvarifrån de härstamma. Jag kände med bäfvan att jag var en gitana. Denna Perdisa, som jag liknade, var kanhända min mor, ) Forts. fr. N:o 235.