Göteborgsposten – 11 oktober 1869, sida 1

Ett nutidsdrama). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. Jag befann mig då i en pensionsanstalt i Autereel, der föreståndarinnan kallade mig för och behandlade mig såsom sin dotter. Jag trodde också länge att hon verkligen var min mor. Jag minnes äfven mycket tydligt att en lång, vacker ung man, kom för att besöka mig, hvilken m:me Bergeron — detta var föreståndarinnans namn — kallade min gudfar. Han kom ibland nästan dagligen under flera veckor, men sedan kunde det hända att det dröjde länge innan jag såg honom. Då jag fyllt tolf år, upphörde han att kalla mig du. Jag hyste mycken tillgifvenhet för honom och märkte icke hur han från att vara ung blef en medelålders man med gråsprängt hår. Du har utan tvifvel redan gissat att denne man var m:r de Planche-Mibray. Åren gingo emellertid sitt jemna lopp. Jag visste att jag var faderoch moderlös och icke dotter till den stackärs m:me Bergeron, som dog samma dag jag konfirmerades. — ) Forts. fr. N:o 233.