Göteborgsposten – 8 oktober 1869, sida 2

— — — -—— förfäder, värdigt att inom sina murar hysa den unga och sköna qvinna, som likt ett solsken förljufvade slutet af hans lit. Det är här hon dväljes denna qvinna, som anses för den skönaste 1 Paris. Baronessan de Planche-Mibray hade fyllt tjugosex är, Hennes hår hade den blåaktiga svärta, som man jemför med korpens vinge, läpparne voro röda som koraller, tänderna bländhvita och de stora själfullt blickande ögonen mörkblåa som tropikernas himmel. Hennes bleka hy stötte något i brunt. Profilen var rent grekisk. Baronessan var parisiska genom seder, uppfostran och tänkesätt, men hennes smidiga växt och på en gång behagliga och om styrka vittnande rörelser liknade den arabiska qvinnan. Hon förstod att tygla en häst med sällsynt djerfhet och skicklighet. Ganska ofta, syntes hon tidigt på morgonen endast ätföljd af en domestik, sittande på sin lilla irländska ponny, hvilken med högmod bar sin lätta börda, jaga genom Paris omgifningar och utan besinnande sättande öfver de hinder som kunde finnas i hennes vig. Hon förstod också, till de eleganta unga männens stora beundran, att med lätthet styra tvenne frustande engelska hästar spända för henneg promenadvagn. I sitt rum hade hon ett par pistoler hängande, hvilka hon förstod att handtera med utomordentlig skicklighet. Hennes härkomst var okänd och det hade icke ännu ! lyckats någon att utforska, från hvilken del af jordklotet — — — ——— —————————————