Göteborgsposten – 8 oktober 1869, sida 2

— ———————— Fran Utlandet. I Spanien är det borgerliga kriget i full gång; men, såsom vanligt, äro de från de olika lägren utspridda ryktena alldeles stridande emot hvarandra. Vi våga derför icke närmare redogöra för berättelserna om kampens gång; men att den är betydande, derom vittnar regeringens förslag inom cortes, att den personliga rätten enligt statstörfattningen måtte suspenderas i de upproriska landsdelarne. Etter en häftig debatt lemnade republikanerna salen, hvarefter cortes enstämmigt antog regeringens förslag. Också skola insurgeaterna ha varit tillräckligt starka, för att kunna proklamera republiken i Saragossa och kringliggande provins. I Greuse ) ha republikanerna plundrat de offontliga kassorna och tillfångatagit såväl civilguvernören som militärbefalhafvaren. I Catalonien äro jernvägarne upprifna. Madrids efrihetens frivilliga skola ha erbjudit regeringen sitt understöd och flera bataljoner ha redan afgått till operationernas skådeplats. Det är synbart att det republikanska partiet nu vill anstränga alla sina krafter, för att göra äfven hertigens af Genua kandidatur till tronen omöjlig. Dennes familj skall nemligen hafva uppstält såsom vilkor för kandidaturens antagande ej blott en majoritet af 2 af samtliga de röstande inom cortes, utan älven beslutets bekräftande genom allmän omröstning. Också ha republikanerna i cortes antagit en af Castelar författad protest, i hvilken detheter: Man vill påtvinga oes en främmande konung, mot hvilken sjelfva stenarne — om det icke längre funnes några spanjorer i Spanien — skulle höja sin röst i våra odödliga städer och mot hvilken benen af frihetens martyrer skulle resa sig, dessa ben, som finnas spridda och nedlagda vidt omkring från slätten vid Victoria till Cadixis murar. Det skall bli af ett obestridligt intresse att få se, huruvida regeringen är tillräckligt stark, för att kunna nedslå denna sista ansträngning af republikanerna, likasom hon förut kunnat qväfva det carlistiska resningstörsöket. Man är dock så van vid politiska rörelser och hvälfningar i det landet, att uppmärksamheten för deras skull helt visst ej skall minskas för Suezkanalen, hvars invigning nu rycker nära. Det var år 1854, som hr de Lesseps till egyptiske v. konungen inlemnade sitt förslag om gräfvandet af en kanal, som skall förkorta den till 5 å 6,000 lieues beräknade handelsvägen till Orienten med omkring 3,00) lieues. Dess längd från Port Said till Suez är c:a 160 kilometer. Den outtröttlige Lesseps tänker nu sammankalla ett slags international handelskongress i Cairo, hvilken bl. a. skulle förhandla frågan om ett ordnande af lastafgifterna, så att de bli lika för alla nationers fartyg, hvilket ej skall ske nu, då hvarje lands fartyg kommer att betala efter den lastberäkning, som gäller för dess fartyg. En annan fråga, som man skulle förhandla på denna kongress, gäller upprättandet i Suez at ett slags matrosstation, der sjöfolk från Asien (malajer, kineser, negrer 0. 2. v.) på de fartyg, som skola till Medelhafvet och europeiska hamnar, kunna bli aflösta af europåer, och omvändt för de fartygs del, hviika komma från Europa. Derigenom skulle man kunna göra sig försäkrad om sjöfolk, som är vandt vid klimatet i de asiatiska farvattnen och hvilka ha den nödiga lokalkunskapen. De notabla inbjudna personligheterna börja nu flockas, för att från alla håll strömma till de storartade festligheterna. Artighet mot damerna! Derför nämna vi främst H. M:t kejsarinnan Eugenie af Frankrike, som dagen efter sin ankomst till Venedig, eller d. 2 d:s, gjorde en utflykt i gondol på Stora Kanalen. Senare promenerade hon på S:t Marcusplatsen. Om aftonen var S:t Georgs bassin praktfullt illuminerad; kejsarinnan trädde ut på altanen till det kongl. palatset och helsades med jubel. Fram mot midnatt anlände konung Victor Emanuel till Venedig, åtföljd af Menabrea, Mordini, Minghetti och Ribotty. Konungen måste visa sig i ett af palatsets fönster för massan, som emottog honom med hänförda lefverop. D. 6:te