Göteborgsposten – 8 oktober 1869, sida 2

sina små flickor och under det de båda cheruberna lekte i den stora trädgården, samtalade baronessan och m:me Villeneur med den största förtrolighet om allt, som intresserade dem. Dagen efter den, på hvilken Leon de Villenare spunnit de första trådarne till den afskyvärda intrig, hvarigenom han hoppades eröfra baronessan de Planche Mibray, hade denna sistnämnda och m:me Villeneur dragit sig undan till ett litet i hotellets trädgård beläget orangeri, som blifvit förvandladt till sommarsalong. Vädret var mildt, en del träd knoppades redan och solen sken klart. — Vet du, sade baronessan och tryckte sin väninnas hand, i dag vill jag berätta dig min historia, eller rättare, hvad jag känner derutaf, ty den är temligen hemlighetsfull och jag kommer troligen aldrig att fullkomligt känna den. M:me Villeneur betraktade baronessan med förvåning. — Du finner mig säkert bra brun för att vara en parisiska, är det icke så? fortsatte den sistnämnda. — Och likväl, svarade m:me Villeneur leende, är det svårt att vara mera parisiska än du. — Så långt jag kan minnas tillbaka, har jag också vistats i Paris. — Nåväl, då hör du ju hit. — Afbryt mig ej. Jag utbildades temligen långsamt och började först att riktigt tänka och tala, då jag uppnått mitt sjette år. Jag var vid denna tid så spenslig, mager och blek att man lätt kunnat anse mig ännu yngre. (Forts.)