Göteborgsposten – 8 oktober 1869, sida 1

den som i två år gjort sig den mödan att älska dig, tror icke mer på ditt hedersord, derför föredrar jag stämpladt papper. . — Verkligen! — Hur snart anser du dig kunna vara gift med din tant. — Om sex månader. — Gif mig då en vexel, som förfaller en månad senare. — Men min bästa Corinne. — Det gäller att vinna eller förlora. Bestäm dig snart. — Du är misstänksam, tror Jag. — Jag är alltid förståndig vid affärers uppgörande, svarade Corinne, öppnade en liten pulpet af rosenträ och räckte Leon en färdigskrifven vexel, bläck och penna. Du behöfver endast sätta ditt namn under. — Men om jag icke gifter mig med min tant? — Så har du blott en vexel mer på någon af sophögarne i Paris. Villenave tyckade dock ännu. Corinne såg på honom med ett föraktligt smålöje, öppnade fönstret och visade med fingret på sin vagn, som fullt förspänd väntdae nerpå gatan, samt sade: — Sce hit, Pauline sitter i vagnen. Jag behöfver blott göra ett tecken, så reser hon utan att Maugeville sett henne. — Jag kan lätt återfinna henne. — Mycket sannt, men jag kan också med lätthet låta Maugeville läsa den biljett, jag för en stund sedan fick från dig. Villenave bet sig i läpparne och mumlade: