Göteborgsposten – 7 oktober 1869, sida 1

middagen var slut och Corinne rökade en turkisk cigarrett, på hvad sätt du och jag kunna hjelpa din m:r de villenave, som i mitt tycke är högst obehaglig. — Hvad säger du? har du verkligen icke förstått det. — Nej, det är mig en fullkomlig gåta. — Nå, då skall jag upplysa dig derom. Villenave har en medtäflare om sin tants hjerta. — Menar du Maugeville? — Ja, Leon räknar på att en af oss skall vinna hans intresse. — Skall det vara du eller jag? — Det beror på oss sjelfva, men i detta spel har du större utsigt att bli den vinnande än jag, först och främst är du yngre... — Ah, Corinne! — Dessutom är du blond likt Madeleine, med hvilken du har mycket tycke, och för öfrigt tror jag nästan att ditt hjerta drar sig till honom. Pauline suckade. — Vi skola nog rangera saken, tillade Corinne småleende. Å Pauline satte sin lilla täcka fot mot gallret framför kaminen och sade med fundersum min: — Corinne, du har bestämt sagt mig hundra gånger att du afskyr denne m:r de Villenare. — Ja, jag föraktar honom tillochmed. Det är en varelse utan hjerta och heder. j — Och likväl nedlåter du dig att tjena henom?