Göteborgsposten – 6 oktober 1869, sida 1

I. T. DUIIHICID DVUVRII)LVHRLII. RR inhemska försäkringsbolagen, hvilka, för att icke blifva alltför egenmäktiga, borde hafva medtäflare, ju flera desto bättre. Derefter hafva också en nästan oräknelig massa utländska försäkringsbolag etablerat agenturer häri landet, men utan all slags kontroll, och under tiden hafva många millioner rdr gått ur landet, under det att jemsörelsevis endast obetydliga summor hafva åter influtit. Man har framhållit de stränga vilkoren och de höga premierna i försäkringsbolaget Skandia, gent emot de utländska bolagens liberalitet, hvilken dock i åtskilliga fall är mera skenbar än verklig, men störst naturligtvis i de minst solida. Medgörligheten består företrädesvis deri, att anstånd lemnas då premierna skola inbetalas; men då försäkriugsbeloppen skola utbetalas, så börja trakasserierna. Bolag finnas, som icke förr än sex månacer efter rättsanspråkets godkännande — hvartill särskildt fordras flera månaders behandling — utbetala försäkringsbeloppen, och när så ändtligen sker, göras ej obetydliga afdrag under ganska kuriösa rubriker. . Vanligen äro försäkringsbrefven aflattade på ett främmande språk, i hvilket försäkringstagarne ej ega någon kännedom, och de erhålla icke ens någon öfversättning på det språk de kunna, utan nöja sig godtroget med den uttolkning af vilkoren som agenterna lemna. — Jag har nyligen läst en af ett tyskt bolag utfärdad försäkringspolice, hvari ett stadgande törekom, tryckt med finare stilar, anbringadt på ett ställe der det minst skulle falla i ögonen, och af innehåll att policen icke gällde (d. v. s. infriades icke) derest ej den törsäkrades dödsfall anmäldes inom åtta dagar efter detsammas inträffande. Det var en ren tillfällighet att den ifrågavarande policen förvarades i en bordlåda, hvilken, då den försäkrade hade aflidit, icke blef förseglad, och att policen händelsevis påträffades af en person som gaf sig tid att genomläsa den. Då befanns det att blott några timmar af den fastställda tiden återstodo för dödsfallets behöriga anmälande. Om nu policen hade förvarats i den aflidnes chiffonier, hvilken straxt efter dödsfallet förseglades och icke blef öppnad förrän på elfte dagen derefter, enär hans närmaste slägtingar först då hunno ankomma, så hade den varit utan allt värde. Det förhåller sig icke så som här allmänt omtalades och äfven jag meddelade, att den ena associn i firman August Bergman ingen kunskap egde om nämnde firmas affärsställning förr än några dagar före den beklagliga katastrofen. Jag har nu fått full visshet derom att häradsh. K. Bergman i sin egenskap af bolagsman nästan dagligen hade besökt kontoret och vanligen läst både ankommande och afgående bref; att han jemväl deltagit i besluten om inköp af bomull och omsättning af lånen, och i sin bok noterat de personer med hvilka låneomsättningarne egt rum; att han försett alla utfärdade reverser med sitt namnchiffer, samt noterat dem i sina egna anteckningar; att han tagit del af boksluten och unaer hela tiden erhållit kassarapporter; att anledningen hvarföre firman ej förut inställt sina betalningar är att söka deruti, att under åren 1861—62 och 63 utgjorde nettobehållningen 161,000 rdr, som användes för att reglera de förluster som uppkommit genom 1857 års kris, och att man hoppats att samma goda konjunkwur skulle äfven efter 1863 fortsara, men att motsatsen nu inträffat och att stora törluster uppkommit, hvilka i förening med dyra penningar vållat den nu befiatliga bristen. Det befinnes således att häradsh. Bergman haft erforderlig kännedom om bolagets affärsställneng och icke blifvit missledd af sin kompanjon, och att begge hoppats på den goda konjunkturens fortgäng, samt att om så inträffat, och om bolaget återvunnit sin förra solida ställning, så skulle man tillerkänt begge bolagsmännen förtjensten af en väl och lyckligt skött affär. Inteckningsgarantiföreningen har nu öppnats och dess verksambet har börjat. Den kommer naturligtvis icke att lida brist på inteckningar för placering. Svårigheten torde blifva att kunna nöjaktigt placera dem. Emellertid skall styrelsen göra sitt bästa, och krönes densammas bemödanden med framgång, så har den ett vidsträckt fält för sin verksamhet. Städernas Hypotekskassa säges skola visa tecken till lifaktighet medelst uppläggandet af en serie obligationer på tillhopa ett par milliorer riksdaler. Om så är förhållandet och om de utsläppas i marknaden, så skall det bhfva af stort intresse att erfara huruvida de blifva begärliga. — Inträffar det motsatta, så befarar jag att orsaken dertill hufvudsakligen bör sökas i det oförståndiga sätt, hvarpå ett stort antal opinerade mot och i anledning al den hextra afgift som styrelsen för Städernas allmänna brandstodsbolag utskref på grund af