Rattegangsoch Polissaker. Från Landsorten. Kit sorgligt äktenskap. I Onsdags fortsattes 4 cellfängelset i Norrköping ransakningen angående den förut omnämnde häktade skräddaren J. P. Asplund, tilltalad för mord å sin hustru. Till en be jan, berättar Norrk. Tidn., inlemnades af A. en skrift, innehållande, jemte en hel mängd obegripligheter i religionssaker, ett slags rättfärdigande för hans omenskliga handling. Derefter bletvo åtskilliga vittnen hörda, och framgick af deras berättelser, att makarne Asplund fört en mindre ordentlig vandel och lefvat oense under en längre tid; isynnerhet hade mannen vid tlerfaldiga tillfällen ådagalagt sitt herravälde öfver hustrun. Ett af dessa vittnen hade en dag till och med funnit honom i full fart med att genomprygla henne med en rotting. Han hade ofta beklagat sig öfver hustruns otrohet och yttrat, att det blefve mycket bättre, om han vore utaf med henne. Äfven hon var, enligt vittnesberättelserna, ej utan fel. Salunda hade hon ofta varit pockande om hjelp i fattigvården och aldrig ansett sig få tillräckligt af socknen, äfvensom hon vid åtskilliga tillfällen gjort sig saker till oärlighet. Ett af vittnena, sjelt kallande sig en af de sista dagarnes helige, hade emellanåt helsat på hos makarne A. och funnit förhållandet dem emellan vara stundom godt, stundom ondt. Å. hade ofta beklagat sig öfver hustruns lattsinniga lefverne. Äfven hon hade, liksom mannen, bekänt sig till mormonläran, men visat sig mindre varm för densamma och sällan besökt församlingem-, hvarför hon ock af mannen titulerats dödfödd mormon-. Ett annat af vittnena framlemnade ett par bref, skrifna af tilltalade Asplund till numera afliane prosten Sjögren i ÖstraE neby. Dessa bref innehöllo — jemte åtskilliga personliga otidigheter och grofheter mot prosten Sjögren, för det han motsatt sig att Asplund skulle blifva förmyndare för barnen — det mest befängda sammelsurium man kan tänka sig, angående religionesaker. Brefven voro undertecknade: J. P. Leviathan Asplund. Fyra af makarnes barn, det äldsta 15 och det yngsta 5 år, voro äfven inkallade för att höras. Tvenne af dem, ett par gossar, voro utgångna när mordet begicks och hemkommo först fram på natten och morgonen, då fadren redan var utgången. De funno modren, mycket blodig och med hufvudet på sned, liggande i sängen och sprungo då förskräckta till en af granngårdarne för att anskaffa hjelp. De båda andra inkallde barnen, tvenne små flickor, hade hört fadren slå modren med något hårdt tillhygge, hvarefter han tillsagt barnen, att de skulle säg en främmande karl varit jinne i stugan och ihjälslagit modren. Asplund, som allt hittills visat sig ovanligt kall och lugn, röjde vid barnens åsyn tecken till sinnesrörelse och började gråta, men förnekade sig dock hafva hatt något dylikt yttrande till barnen. Åklagaren anhöll om sundhetskollegii utlåtande angående ASPlunds sja letilletand. och lemnades af häradsrätten bifall härtill, hvarefter utslag kommer att afkunnas sedan sundhetskollegii yttrande ankommit. —