Boulognerskogen, lemnade han sin häst i manögen vid rue Duphot och vandrade till fots utefter boulevarderna inda till rue de Helder, der han bebodde en liten ungkarlsvåning. Under vägen dit sade han för sig sjelf: — Allt hitintills, har min sköna tant icke tänkt att gifta om sig. IIon begråter sin man med en nästan forntida trohet, men den dag då tanken på ett nytt äktenskap börjar föresväfva henne, skall hon finna Monuel de Maugeville i sin närhet och det vill jag ej. Denne Monuel de Maugeville, som Låon icke ville ha i sin tauts närhet, var en ung man mellan tjugosju och tjugoåtta år och brorson till den olyrklige Gaston de Maugeville, som tjugotre år förut mördades i Auxerre af lindansaren Fanfreluche. M:r de Planche-Mibray, som i Monuels ansigtsdrag tyckte sig återse sin döde vän, hade på honom öfverflyttat den vänskap, han förr egnade farbrodren. Monuel var den ende, som alltid funnit nåd för den menniskoskygge baronens ögon och portarne till slottet Planche-Mibray hade aldrig varit slutna för honom. Den unga baronessan delade denna tillgifvenhet och utan att vidare analysera denna känsla, älskade hon den unge mannen, hvilken hennes make så gerna kallade sin son. M:r de Villenave beräknade mycket klokt att just från det hållet väntade honom faran. — Monuel de Maugeville, sade han, fortsättande sin tankegång, är en af mina bästa vänner, således lätt att