uppförd en estrad med platser sör skolans direktion och honoratiores och å väggen ofvantör den för direktionens ordforande, landshötdingen grefve Ehrensvärd bestämda platsen såg man skolans grundläggares porträtt i olja, omgifvet af en frisk lagerkrans samt en smakfull san-dekoration. Straxt efter kl. 12 anlände grefve Ehrensvärd lill stället och intog sin plats å estraden, omgifven på högra sidan af domprosten d:r Wieselgren, professor C. Palmstedt, öfverste C. N. Berg, d:r Ch:s Dickson, borgmäst. P. Ekman och distriktchefen W. Karström, samt å venstra sidan af d:r OC. F. Ewert, juveler. C. Tengstedt, major L. A. S. Lindgren, grossh. J. J. Dickson samt prot. b. von Schoultz. Nedanför estraden voro vid ena sidan platser anordnade för skolans läare. Sedan at en talrik kör af herrar och damer en af direktör J. Czapek anförd samt af messingsinstrumenter ackompagnerad koral blifvit afsjungen, uppstod grefve Ehrensvärd och höll med glödande vältalighet ett längre invigningstal, uti hvilket han yttrade ungefär följande : a Fastän en främling i detta samhälle, ville Chalmers lemna detsamma ett bevis på sin erkänsla för det emottagande han här rönt, och så bler han stiftaren af detta läroverk, som i dag firar en minne: värd högtid. Voro ock de lokaler Uhalmersska slöjdskolan hittills haft till sitt förfogande osunda och trånga, så ha likväl ur densamma utgått ynglingaskaror, hvilka sedan kunnat på mångfaldigt sätt gagna det land, der de haft sin verkningskrets. Framåtskridande har städse varit hennes lösen, och hon har härvid ej saknat uppmuntran, såsom synes af den berättelse om skolans uppkomst, utveckling och verksamhet, som utgifvits at hennes fordne och nuvarande föreståndare, professorerna Palmstedt och v. Schoultz. Men i jemnbredd med detta framåtskridande har äfven lärjungarnes antal ökats och i samma mån har äfven behofvet af större lokal gjort sig mera kännbart. Stugan blef slutligen för trång, och man måste se sig om efter nya, ändamålsenligare, vidare rum. Skolans direktion vände sig derför till konung och ständer, der hon städse varit van att röna tillmötesgående. Detta uteblef ej heller nu. Och så reste sig detta tempel, som nu inviges, hvarför vi må hembära Sveriges konung och hans regering vår erkänsla för deras välvilja, rikets ständer och denna stads målsmän vårt tack för deras tillmötesgående, hvarigenom denna högtidsdag kunnat bli en verklighet. Skolan känner djupt sina härigenom ökade förpligtelser. Ju större hon är, desto större fordringar eger samhället rätt att la till henne — att hon må vara, hvad hon skall vara, en uppfostringsanstalt i högre mening för det praktiska litvet. Vår tid sätter stora fordringar på mannen. Han måste vara strängt uppmärksam på sig och sin omgifning. Det är för honom visserligen en pligt att förvärfva sig kunskaper, men äfven den sedliga förpligtelsen åligger honom — ja, denna är mannens första pligt, och den förutan är han ett svagt rö såväl i det dagliga lifvet som på sin verksamhets bullrande tummelplats. Skolan må derför ej blott uppfostra sina alumner till kunskapsegande, utan äfven till dugliga, sedligt sjelfständiga män, med viss öfvertygelse om, att hvarje arbete har sin ära. Här råder ingen annan skilnad, än den arbetets duglighet medför. Det är för skolan betydelsefullt att tillhöra ett samhälle, som utgör en medelpunkt för industriel verksamhet. Det lär henne, att det enda, som gifver aktning och anseende, är arbetet. I utbyte häremot har skolan höjt intresset inom samhället för vetenskapen. Nu skall hon bättre än hittills kunna uppfylla detta sitt åliggande. Skolan har städse dragit till sig allt flera söner af Norges män. Jag är öfvertygad om, att de vända nem med hugnande underrättelser ifrån henne och med beröm för samhället, så knytande nya band mellan de båda länderna, hvilka, vi hoppas det, aldrig skola brista. Tal. ansåg vidare, att skolan kunde betraktas som utgångspunkten för en högre undervisningsanstalt inom samhället. Hon är nu förmedlingen mellan det lägre handarbetet och den högre undervisniugen. Den ädle grundläggaren hade till valspråk: Avancez! Detta valspråk är äfven skolans, dess lärares och dess lärjungars. Det är vackert, men det kan äfven vara tungt; må man dock alltid erinra sig det, såsom väckande till nytt lif, om skolan skulle hota med att dö, ty hon kan dö. Grefve Ehrensvärd, hvars tal åhördes med den mest spända uppmärksamhet, slutade med att vända sig till domprosten Wieselgren, med anhållan att han måtte nedkalla himlens välsignelse öfver det nya läroverket, och sedan hr domprosten slutat sitt tal, i hvilket han kraftigt betonade vigten af att vetenskapen och det industriella arbetet gå hand i hand med hvarandra, uppstod prof. C. Palmstedt och uppläste ett helsningstal, deruti han uttalade sitt varma intresse för denna läroanstalt, hvars organiserande han i Maj månad är 1829 ombesörjde, och hvarest undervisningen d. 5 November s. å. börjades. I 27 år, eller tills slutet af våroch sommarterminen år 1852, hade prof. P. varit skolans föreständare, hvilken befattning då öfvertogs af nuvarande innehafvaren af densamma, prof. Ed. v. Schoultz. Den gamle vetenskapsmannen uttalade på ett rörande sätt sin tillfredsställelse sAAAAA nn