Göteborgsposten – 4 oktober 1869, sida 1

Denne onkel var samme baron de Planche-Mibraymed hvilken vi gjort bekantskap i prologen och som från den dag, då han förlorade sin vän m:r de Maugeville, angreps af en så tärande melankoli, att han drog sig undan från hela verlden. Det förut gästfria slottet Planche-Mibray, der hela grannskapets adel S:t Huberts dagen samlats för att jaga och roa sig blef tyst och ödsligt. Egareu jagade visserligen ännu — men ensam. Under loppet af aderton år reste han regelbundet till Paris de första dagarne i April och September och återkom vid månadens slut. Då det sista af dessa aderton år nära nog gått till ända, väckte det mycket uppseende i hela Auxerres att m:r de Planche-Mibray gifte sig, oaktadt han fyllt fyrtiosex år. Hans syster madame de villenave, som var gift med en magistratsperson i Dijon råkade i verkligt raseri och sade rent ut att hon icke vidare ansåg honom som sin bror. Hans systerson, hvilken ännu var helt ung, påstod att onkeln bestulit honom på hans arf. Baronen var dock icke känslig för all denna ovilja. Han låt dem väsnas och ankom en dag till sitt slott med sin unga maka, som knappt räknade tjugo somrar. Han hade firat sitt bröllop i Paris. Den bourgogniska adeln hade ej blifvit bjuden till bröllopet och ombads ej heller att besöka slottet. (Forts.)