Göteborgsposten – 4 oktober 1869, sida 1

mycken nytta, svarade m:r de Villenave med en lätt buguing för Pauline. Mycket möjligt, utbrast Corinne, men att medverka till ditt giftermål — med den enligt alla karlars försäkran skönaste qvinaa i Paris — det vore en dålig gerning. — Till och med om belöningen för mödan blef hundratusen franes, genwälte han skämtsamt! — Drick en kopp thå hos mig i afton, skola vi språka vidare om saken. — Jag skall komma, svarade m:r de Villenave och svängde sig upp i sadeln. — Hvilken listig krabat, men hvad gör man icke för hundratusen francs, mumlade Corinne uppstigande i landåletten. Pauline svarade ej. IIon suckade och tänkte på Monuel de Maugeville. II. ö M:r Låon de villenave var som vi redan sagt en trettio år gammal man och hur litet smickrande det porträtt var som Corinne Destremont tecknade, hade hon dock icke öfverdrifvit. Redan från sin tidigaste ungdom försjunken i skulder och utsväfningar, hade han ingifvit sin onkel mir de Planche-Mibray en så djup afsky för sin person att denne eljest aldrig kunde tänkt på att gifta sig.