Göteborgsposten – 2 oktober 1869, sida 2

Mordet i Pantin. De i går anlända parisertidningarne innehålla inga nya upplysningar i denna sak, utan endast följande enskildheter om hvad som i de senaste berättelserna omnämnts: Det ställe der Gustave Kincks lik var nedgräfdt upptäcktes genom en tillfällighet af en slagtarelärling vid namn Huck, vanligen kallad Mustapha, hvilken i sällskap med tvenne gensdarmer befann sig nära det ställe der fru Kinck och hennes barn funnit sin död. I det de gingo öfver en jordlapp som gränsade intill Langlois egor, tyckte sig Mustapha ftörmärka att det på ett ställe kändes under hang fötter som vore marken ihåli Ilan anmärkte detta för sina följeslagare, och då med anledning häraf den plats der de befunno närmare granskades upptäcktes en bit tyg stickande fram ur jorden. Mustapha böjde l aga denna tygbit, men utropade: Kor Man började nu med naglarne bortkratsa jorden och fann snart med förfåran att en menniskokropp vore der nedgräfd. Medelst användandet af gensdarmernas sablar bortgräfdes den jord som dolde liket, hvilket låg med ansigtet ner i marken och armarne utefter kroppen. Man vände liket om. Hufvudet hade ej längre nåcon mensklig form; det var nästan blott en klump af Jord och smuts. Vid halsen fann man ett långt sår, i hvilket en knif satt instucken intill skaftet. Högra armen var till hälften bar, i det såväl rocken som skjortan voro uppvikna till armbågen. Sedan vederbörande auktoriteter underrättats om fyndet infunno sig dessa jemte en läkare snart på stället. Den sistniunnde tvättade likets ansigte och förklarade att detta offers död inträffade ungefar vid samma tid som de öfi medlommarnes af familjen Kinck. Förutom såret i halsen fanns a liket ännu ett djupt sär i nackgropen, antagligen tillfogadt med en hacka, samt tvenne andra under bröstet, tilltogade med en knit. Liket tycktes tillhöra en person om c:a 20 ärs alder. och oaktadt dess förvridna drag var det omöjlist att icke atertinna en stor likhet med samilJen Kincks ö medlemmar. Man varseblef äfven ett sSadant. ärr under högra örat som angifvits i Gustave Kincks sivnalement, och allt antydde saledes att det var dennes lik man här hade framför sig. En ofantlig menniskomassa, uppgaende till mer än 20.000 personer hade efterhand som ryktet om fyndet spridde sig infunnit på stället och det blef nodigt att i förnyade omgångar reqvirera militär för att hålla mängden i styr. Många företogo sig att genomgräfva jorden, för att se om de icke kunde afven hitta fadrens lik. Påtöljande dagen fördes Traupmann från sitt fängelse till La Morgue, för att konfronteras med Gustave hincks lik, hvilket blifvit ditfordt. Traupmann visste icke hvart man förde honom. Då han plötsligt befann sig midt emot liket förblef han orörliv och var som telnad. Brottmalsdomaren som noga iakttog honom uppmanade honom att betrakta liket. Känner ni honom? frågade han. Traupmann tycktes hemta sig från sin öfverraskning och svarade: Det är Gustave. — -Det är ni som mördat honom-. — j! — len läkarne försäkra att han blifvit mördad ungefär samtidigt med sin mor och sina syskon; han var således icke er medbrottslin, — Iraupmann bibehöll en dyster tystvad. Hela upptrådet varade omkr. fem minuter, hvarefter Traupmann återfördes till fängelset. —IInligt läkarnes utsago blef Gustave Kinck mördad 3 å 4 dagar före de andra. Den person i Havre hvilken man kan tillskrifva Traupmanns gripande var en emigrant-runner vid namn Doursou. Denne träffade Traupmann vid Skeppsbron och då den sistnämnde såg ut till att kunna blifva en kund, gaf han sig i samtal med honom, erbjudande sina tjenster, skaffade honom logis och sällskapade derefter åtskilligt med honom. Tranpmann förevisade derunder flera större banknoter, om hvilkas åtkomst han berättade åtskilligt som dock Doursou icke trodde, utan förmodade denne att de blifvit stulna. Då Traupmann derjemte visade sig angelägen att få köpa ett pass, samt sökte dölja några sar och rispor som han hade i ansigtet och på händerna, fattade Doursou misstankar och utpekade honom för den gensdarm som häktade honom. På ett värdshus der Traupmann och Doursou varit inne, hade någon ur en tidning högt uppläst berättelsen om mordet i Pantin; Traupmann hade åhört läsningen fullkomligt lugn och likgiltig. Från Havre meddelas i öfrigt d. 27 d:s att en i ett dervarande hotel boende ung man, som uppgifvit sig heta Emanuel Delaunnay och vara kommen från Algier, aflifvat sig medelst 17 dolkstyng(:). Man anser ej för otroligt att han varit en bland medhjelparne vid mordet i Pantin.