Göteborgsposten – 2 oktober 1869, sida 1

motivet och klufna i två delar. Sådana tackoffer för god årsväxt torde våra landtbrukare icke i längden stå ut med-, utbrast någon vid genomläsandet af notisen. Göteborg d. 2 Oktober 1869. vLäderlekstelegram af gårdagen från pariserubservatoriet angifver svag vind vid svenska kusten. Den stormiga väderleken hade minskats vid engelska Kanalens och Atlantiska hafvets kuster och barometern steg derstä es i allmänhet. Teater. I morgon uppföres för andra gången det i Thorsdags med så stor framgång gifna stycket Seraphine af Victorien Sardou. Af förbiseende råkade vi att i vårt referat öfver första representationen af nämnda komedi utelemna hr Wagner, hvars utförande af Plantrosees roll dock förtjenade ett godt vitsord. Sedan fr. o. m. denna månads ingång hr Strakoschs koutrakt med Mindre teatern trädt i kraft börjas å denna scen säsongen i morgon, då derstädes gifves Rossinis Barberaren i Sevilla. Opera och dramatiskt spektakel på samma afton i Göteborg, hvad kan man väl mera begära? Måtte nu endast publiken räcka till, så att den företagsamme impresarion, trots alla onda profetior, måtte få se sina bemödanden krönta med framgång. Ängkorvetten Gefle, chef kommendörkapt. F. Thorsell, ankrade i Thorsdags afton å Elfsborgsfjorden samt qvarligger der tills om Söndag, då den afgår på sin expedition till Vestindien. Räntenedsättning. Skandinaviska kreditaktiebolaget har från och med idag nedsatt sina räntesatser med !, 4. Äfven Riksbankens härv. lånekontor lärer från idag hafva företagit en dylik räntenedsättning. Strandning. Natten till igår strandade i närheten af Winga å det s. k. Fjärskäret franska briggen Adele, kapt. Trouillon, hemma i S:t Servan, på resa härifrån till Granville med last af 1,044 ctr jern och 260 tolft. plankor. Fartyget, som afseglade härifrån i förgår, står så högt på grund att det ej kan komma af utan att lossa lasten. I går vid middagstiden. utgick bogserängaren Göteborg härifrån till assistans och torde vid det rådande stilla vädret såväl lossningen obehindradt kunna ske som ock fartyget möjligen bringas flott. Skorstenseld yppade sig igår på f. m. uti målaremäst. E. N. Erikssons hus N:o 2 vid Torggatan. Elden släcktes dock snart at tillstädeskomna personer, så att intet allarm behöfde göras. Emigrationen. Ångf. Albion som igår afton eller idag tidigt på morgonen skulle afgå till Hull medförde c:a 160 emigranter. En svarsskrift till påfven. I bokhandeln härstädes har utkommit i särskilt attryck ur tidskriften Bibelvännen Utkast till ett evangeliskt-protestantiskt svar på Hans Högvördighet, Biskopens i Rom, Pius IX:s inbjudning till icke romerskt-katolska kyrkor att deltaga i det till den 8:de December 1869 utlysta kyrkomötet i Rom. Förf. anser påfvens inbjudning värd någon uppmärksamhet och dess syftemål en utredning. Den första kristna kyrkan företedde denna enhet, som man nu förgäfves eftersträfvar. Denna enhet hade sin grund i Guds ord; hvars sanningsrätt alla voro underkastade. Genom denna hindrades äfven en farlig söndring mellan judeoch hednakristna, ty det finnes icke blott enhet, utan äfven frihet hos dem, som ställa sig under Guds ord: enhet i det gudomliga och frihet i det menskliga, enhet i anden och frihet i formen. Enheten varade dock ej länge. Söndring uppstod, då de kristna gjorde det stora afsteget från den ursprungliga församlingsinrättningen och under Konstantin omsatte Herrans kyrka till en statskyrka. Kristendomen blef nu, hvad den aldrig förr var, embete, statsmakt, verldskonst. Kristi fattiga brud föll i frestelse och blef furstinna. En gång förföljd af verlden, kom hon nu att förfölja dem, som icke enades med henne om en såsom trosregel uppställd bekännelse.Denna kristnade hedendom var det första stora brott mot det himmelska majestätet, hvartill kyrkan gjorde sig skyldig, i och med detsamma hon icke längre skiljde emellan verlden och Guds rike... Men dyrt har Guds kyrka fått betala sitt jordiska borgarbref. Kristus testamenterade henne sitt ord och lofvade henne sitt försvar och sitt skydd. Hon ville ha mer och blef fattigare, hon ville vara starkare och blef svagare, hon tänkte öfvervinna verlden, men verlden öfvervann henne. Bruden blef — skökak. . Den apostoliska kyrkan skulle dock icke blott få en jordisk kejsare till sitt öfverhufvud och blifva statseller hofkyrka. Kejsaren skulle skrifva sig -af Guds och påfvens nåderUr episkopatet utdrogs panatet. Detta kristendomens förverldsligande var ic. andra stora brottet mot Guds majestät . Långt ifrån att det romerska påfvedömet kunnat stödja sig på Herrans ord, har det tvärtom med all makt måst undertrycka detsamma, för att icke se sina läror och gerningar straffade samt sönderstycka det, för att åvägabringa läror i öfverensstämmelse med sin jordiska tankegång. Derför blef skriftens allmängörande genom öfversättning för folket påfvedömet en styggelse, fastän en dylik åsigt var alldeles främmande för kykofäderna. Iläraf följde en godtycklig tolkning och godtyckliga tillägg. Häremot protestera vi protestanter, som sätter den ursprungliga skriftens ord öfver allt menniskoord. Detta skriftens ord känner ingen kyrklig konung, derför erkänna vi ej heller någon påfve. Kristus sjelf var tjenare. Detta är i korthet en analys af denna ke krift, hvilken, populärt hållen och i de flesta fall frisinnad, törtjenar att ganska allmänt läsas. Af tidningen Arbetaren utkommer i dag n:o 40, innehållande: Prenumerationsanmä— — — .20—00000 han. fa