ett gapskratt, min tant har ej för afsigt att fråntaga dig den aldra obetydligaste af dina älskare. —Men du är dock däraktigt förälskad i henne. — Ah, det är något helt annat, jag är ruinerad... och om jag gifter mig med min tant... så återfår jag blott hvad som med ritta tillkommer mig... Men ända hitintills ... har den saken icke gått långt framåt. — IIvarför det? — Hon hyser en oåfvervinnelig motvilja för mig. Det är en sak, som jag förstår, smålog Corinne. — Lilla elaka. — Du har då intet hopp? — Nej! — Hur någon annan gått dig i förväg. Kanhända ! — Känna vi honom? — Ja, utan tvifvel! — Hvad är hans namn? — Monucel ? — Den lille Maugeville. — Högst densamme, min sköna Corinne! — I mitt tycke, inföll helt uppriktigt den vackra Pauline, är denne Monuel de Maugeville en bildad, vacker och god gosse. Vi veta ju alla hur han älskade Madeleine, — Visst veta vi det, svarde Corinne med skärpa. — Och han lär älska henne ännu, tillade m:r de Villenave. — Det är aderton månader sedan den stackars Ma