— Ja just han. ! — Han är ju ruinerad? . — Hans fordringsegare äro ruinerade, ty ban ämnar aldrig betala dem. — Då man talar om vargen, är han icke längt borta, säger ordspråket, svarade den vackra aktrisen leende. — Ja, der ha vi minsann LåOn, sade Corinne leende och gjorde en hastig rörelse med handen åt en ung man, : som galopperade ett stycke ifrån dem. o Denne man var nära tretiotalet och såg bra ut trots det kalla, ironiska löje, som alltid lekte kring hans tunna läppar och det på en gäng grymma och lurande uttrycket i hans ögon. M:r de Villenave härsammade; red tätt iutill dandaletten, och kysste yttersta spetsen al Corinnes lilla fint behandskade hand, sägande: — Nin kära Coco, du ser upprörd ut— Jag är ond. — Jaså, på hvem? — Din tant. M:r de Villenave gaf Corinne Destremont en blick, som tycktes säga: — Hvad kan det finnas för sorts gemenskap mellan min tant och dig. — Då en avinna i likhet med henne är en rik och vacker enka, bör hon ej komma hit och tätla med oss om allmänna uppmärksamheten, fortfor Corinne. — Var lugn, min söta, svarade m:r de Villenave med