före att han från den döde tillgribit en klocka, hvaremot Anders Jansson i fråga om mordet blef ställd under framtidens dom. Från hofrätten har målet blifvit återförvist till ny handläggning af häradsrätten, som senast förliden Tisdag för sådant ändamål sammanträdde. Anders Jansson, vid detta tillfälle tillspord om han hade något att i saken tillägga, svarade härpå nekande. Men följande dagen tillkallades fängelsedirektören af den anklagade, som nu, under framhällande af sin fruktan att djefvulen skulle taga honom lefvande, aflade bekännelse, hvilken, sedermera inför kgs bfhde upprepad, hufvudsakligen innehåller, att Anders Jansson, efter det han och svågern framemot morgonen slutat sin måltid samt den sistnämnde lagt sig på britsen för att hvila, fattat en yxa och med densamma slagit den hvilande i hufvudet, hvilken härvid dragit en suck och uppgifvit andan; och hade Anders Jansson, sedan han lagt liket på golfvet, börjat rifva ner spisehnuren samt derefter tändt eld på kojan. Anledningen till sin hemska gerning har dock Anders Jansson ännu icke velat på nöjaktigt sätt förklara. Annu ett dylikt mord hafva vi att omtala. Den I sistl. Augusti afled Erik Ersson från Persbo i Wika socken å härv. lanslasarett, der han blifvit intagen såsom lidande af arsenikförgiftning. Erik Ersson, hvilken allt dittills haft en god helsa, insjuknade i Juni månad innev. år så allvarsamt, att han måste intaga sängen. En dag skulle en elfvaårig flicka, dotter till den ogifte Erik Erssons tillfälliga sjuksköterska, som sjelf för dagen var borta på ett annat ställe, hemta mjölk till den sjuke, och då hon härförinnan var sysselsatt med att skölja den kruka, som för ändamålet skulle begagnas, förmärkte flickan, att det i den uti krukan qvarvarande äldre mjölken fanns något som liknade grus. Efter det hon härpå fäst Erik Erssons uppmärksamhet och denne genmält, att det troligen vore salt, bet hon i ett at kornen, hvarvid hon tick grus i munnen, hvilket hon genast utspottade. Krukans innehåll utsköljdes i en bytta. För en äldre qvinna omtalade flickan sedermera hvad som händt, och nu undersöktes byttan, derur man af det omnämnda ämnet upphemtade så mycket som rymmes på en knifsudd. Sedan genom den ifrågavarande qvinnans man händelsen blifvit anmäld för socknens länsman samt det ur byttan tagna grumset befunnits vara arsenik, uppstod misstankar mot Erik Erssons svåger Gustaf Gustafsson, ifvenledes boende i Persbo, att hafva velat medelst förgiftning taga denne afdaga, för att åtkomma hans egendom. Gustaf Gustafsson, som är 61 år gammal, har ock sedermera för länsmannen erkänt sig hafva vid tvenne hos svågern i Juni och Juli månader aflagda besök praktiserat arsenik i dennes föda, nemligen den ena gången i välling, den andra i mjöll Ransakningen, som efter Erik Erssons död förs gått å länets cellfängelse, är nu afslutad, och Gustaf Gustafsson, hvilken fortfarande vidhållit sin inför länsmannen afgifna bekännelse, af häradsrätten dömd till döden. Sjelf har Gustaf Gustafsson icke velat uppgifva någon antaglig bevekelsegrund till sin brottsliga handling. En tredje mördare häktades d. 10 d:s i Säter. Enkan Greta Jansdotter, boende på Hedbo egor i Wester Fernebo, blef vid pingsttiden mördad, och såsom gerningsman misstänktes en kringvandrande skrifbläckförsäljare från Wexiö vid namn Anders Wikell. Det är ifrågavarande person, som nu blifvit gripen. Wikell har erkänt, att han, som under sina vandringar ibland brukade bo hos Greta Jansdotter, vid ett sådant tillfälle en morgon stigit tidig upp och skurit halsen af enkan, medan hon sof. Anledningen till det blodiga dådet uppgifver Wikell vara den, att Greta Jansdotter klagat öfver ett syndfullt lif och önskat sig döden. Den knif, hvarmed mordet verkställdes, hade Wikell och enkan föregående afton hjelpts åt att slipa, sedan densamma under eftermiddagen blifvit använd vid sönderskärningen af potatis, som skulle begagnas till sättning. Från härv. cellfangelse, dit han först införpassades, har Wikell nu blifvit afförd till Westerås, för att inför vederbörlig domstol undergå ransakning.